Borgerligheten i Sverige genomgår en allvarlig identitetskris. Rådslag har ersatts av toppstyrning, demokratisk dialog har ersatts med PR och ideologi har ersatts med populism. De borgerliga partierna är som tomma, frusna och uttryckslösa dockor placerade i ett skyltfönstret. Det yttre är det viktiga. Det inre - själen - har ersatts av synisk mediestrategi.
Alla segrar i resultatlistan tycks ses som en ideologisk seger för de nya borgarna. De gratulerar högerpopulismen, den kämpande främlingsfientligheten och den kulturella inskränktheten i Danmark och ser den som en naturlig del av ”borgerligheten”. De gläds åt att Pia Kjaersgaard än en gång får makten. Detta är makabert och visar på att maktbegäret hos de borgerliga är så mycket större än tron på sin egen ideologi.
Den borgerliga politiken blir allt mer cynisk och innehållslös. Den saknar hopp, den saknar visioner. Den så kallade kulturradikala borgerligheten flämtar alltmer desperat efter hälsosam luft. Det är inte modernt att tro på sitt ideal längre. Nä, yxan ska fram och de ideologiska rötterna ska kapas. Gammalt blir åter nytt. Bara man ändrar på något så är det bra. Ändring är allt. Att konsekvenserna blir en ny tydlig klasskillnad spelar ingen roll. Lite klasskillnad har ju ingen dött av. Förenkla all retorik, som sagt. Lärare som tror att utbildning handlar om mer än att förbjuda keps i skolan kallas "flumpedagoger", politiker som oroas över den nya underklassen som håller på att växa fram kallas "kulturens smakdomare", människor som engagerar sig i ekologins och de nya sociala rörelserna är "aktivister". "Tänk inte för mycket!", säger de borgerliga. I den nya ideologin är allt enkelt: hårdare regler löser allt.
Den europeiska borgerligheten är aggressiv, revanschistisk och hänsynslös. Man står mitt i en uppgörelse med socialdemokratins jämlikhetsmakeri. Det är slut på det nu. Ojämlikheten finns och den bör gärna växa, för det skapar dynamik i samhället. Det måste bli slut på sossefieringen och de rika bör bli rikare. Som sagt, lite klasskillnad har inget dött av.
Det sociala perspektivet hos den regerande center-högern har ersatts av en snäv ekonomisk nyttomoral. Den sociala omtanken, en gång färgad av välgörenhetsideologi, har bytts ut mot övervakande kontroll, rumslig segregering och disciplinering av dem som inte svarar mot normerna.
Läraren har som förebild bytt plats med entreprenören - mer upptagen av egennyttan än av sociala och kulturella värden. Denna nya borgerlighet räknar Pia Kjaersgaard som en i familjen. Hon finns med i det segerrika mittfältet, beredd att fortsätta den nya kulturkampen!
Calle Cedergren, ÖSSK
