Två konditorier i Örebro vägrar skaffa kollektivavtal. Det ena konditoriet ägs av Helene Andersson. Helene Andersson accepterar inte den ordning som allmänt gäller på svensk arbetsmarknad med kollektivavtal.
- Då vill jag ha full bestämmanderätt över mitt företag. Jag vill själv ha rätten att förhandla med mina anställda /…/, säger hon till Nerikes Allehanda.
Den lägsta avtalslönen för en nyutexaminerad bagare är 102,48 kronor i timmen, eller 17 832 kronor i månaden.
- Nyutexaminerade från bagarskolan kan faktiskt inte tillräckligt mycket. De måste läras upp av erfarna bagare. Under tiden bör de ha en lägre lön som gradvis höjs vartefter de lär sig yrket, fortsätter hon.
Först vill jag bara klargöra att facket gör rätt! Varför skall hon få skita i avtalsenliga löner och inte vi andra? Hur skulle det se ut om skolorna sa att: ”Nja, vi känner inte för att lärarna skall ha den lön de utbildat sig till. Så vi sänker den med 2000 kr/månaden”.
Redan som det är nu har man en stegvis ökning av lönen, precis som hon efterfrågar. Den som jobbat längre tjänar mer. Det hon gör är att sätta marknaden ur spel. Hon vill skita i reglerna och sätta lägre lön än sina konkurrenter. De andra konditorierna borde vara, och är säkert, fly förbannade. Detta är lönedumpning och skadar samhällesutvecklingen. Vi vill ha skäliga löner för alla i samhället och inte konkurrera med låga löner.
Vi har ett system i Sverige som ALLA partier står bakom. I Sverige gäller kollektivavtal – något som vi alla tjänar på. Vi får en sund, rättvis och stabil löneutveckling. Vill Helene inte acceptera samhällets regler kan hon starta ett nytt parti som förespråkar lönedumpning!
Läs mer: http://www.na.se/artikel.asp?intId=1285110
Calle, ÖSSK
10 kommentarer:
Vad ska man säga... Helt rätt! /Johan
Johan:
Ibland blir det enformigt när man pratar kollektivavtal. Men kom ihåg att det är för alla parters bästa. Arbetsgivarna får en stabil marknad och köpstarka kunder. Arbetstagarna får bra löner.
Det är händelser som denna som hotar utvecklingen på arbetsmarknaden!
Vad ska jag säga... Helt rätt igen! Haha ;)
Kollektivavtal är överförmynderi. Varför skall fackpampar ta sig rätten att bestämma över vanligt folk? Lita på individen istället.
Enda anledningen till att inte vilja teckna kollektivavtal måste vara att berörda konditorier vill ha arbetskraft till extrapris. Fy f...n! Då måste väl bullarna säljas till extrapris...eller?! Nä,tack, jag klarar mig utan deras bullar...
”Kollektivavtal är överförmynderi. Varför skall fackpampar ta sig rätten att bestämma över vanligt folk? Lita på individen istället.”
Det är just individer som har gått ihop i en gemenskap för att försvara sina rättigheter. Det handlar om att du och jag ska ha bra villkor på jobbet, rättvis lön och att man inte ska konkurrera genom att spela ut människors levebröd mot varandra.
Köper inte din retorik med innehållslösa generaliseringar utan verklighetsförankring. Ge gärna konstruktiv kritik.
Hälsningar
Calle
”Enda anledningen till att inte vilja teckna kollektivavtal måste vara att berörda konditorier vill ha arbetskraft till extrapris. Fy f...n! Då måste väl bullarna säljas till extrapris...eller?! Nä,tack, jag klarar mig utan deras bullar...”
Extrapris på lönesättningen innebär inte extrapris på bullarna. En tydlig synergieffekt av dumpad lönenivå är snarare svagare köpkraft, mindre utbud av bullar och då dyrare priser. Köpkraft är A och O i samhällsekonomin. Därför är det viktigt med en effektiv och rättvis lönesättning utan orosmoln. Kollektivavtalen, facket och den "svenska modellen" har en stor positiv påverkan på samhällsekonomin.
Hälsningar
Calle
Till Calle och för all del alla andra gladlynta, ilskna och emellanåt självgoda debattörer ang blockad mot bl a Smörkransen.
Citat: "Varför skall hon få skita i avtalsenliga löner och inte vi andra?"
Var någonstans har Helene uttalat sig om att hon "skiter i" avtalsenliga löner. Det är ju ditt ordval. Helene "skiter" inte i avtalsenliga löner, hon önskar helt enkelt inte ingå avtal med ett fackförbund.
Citat: ”Nja, vi känner inte för att lärarna skall ha den lön de utbildat sig till. Så vi sänker den med 2000 kr/månaden”.
Detta är ju ånyo ditt exempel, Calle, och tillika din retorik. Jag kan inte se att Helene uttalat sig om att "sänka löner" någonstans.
Citat: "Vill Helene inte acceptera samhällets regler kan hon starta ett nytt parti som förespråkar lönedumpning!"
Har Helene någonstans talat om "lönedumpning"?
Om du, Calle, endast önskar orera med en obildads retorik, så må det väl vara hänt, men en läsare av dina inlägg kan knappast ta dig på fullt allvar om du dels fortsätter använda bristfälligt språk och dels kastar ur dig den ena floskeln efter den andra.
Nu vill jag bidra med två erfarenheter jag personligen har och en reflektion jag vill ge dig/er:
1. Jag har drivit två kaféer och har under min verksamma tid (10år) haft över 150 anställda. Många har varit säsongsanställda, men jag har även haft några fast anställda. Jag har aldrig haft kollektivavtal, men mina anställda har haft klart nöjaktiga villkor (Villkor, inte bara i form av bra löner, utan också i form av utbildning, rekreation och schemafriheter. Var tog de förmånerna vägen i dina/ era inlägg?).
De första sju åren hade jag alltid lägre lön än mina anställda och jobbade alltid mer. Jag klagar inte, jag älskade mitt jobb, även om jag i efterhand, som egen företagare, får betala priset i form av lägre pension mm. Jag får skylla mig själv, kanske pga bristande egen kompetens, men definitivt i form av val att vara egen, passionerad småföretagare.
När jag sålde mina verksamheter, faktiskt INTE pga fackliga stridsåtgärder ... ;-), utan pga utbrändhetssymtom, så fick jag massor av sympatier från mina anställda. Många slutade med tiden hos de nya ägarna, INTE pga lönekronor hit och dit, utan pga att den viktigaste faktorn på arbetet hade försvunnit för dem. De hade tidigare varit delaktiga i ett sammanhang, i vilket de hade stora möjligheter att utveckla sig själva och påverka sin situation. Till och med ett par nyckelpersoner som stannade kvar pga löner långt över kollektivavtalen har i efterhand slutat på arbetsplatsen. Jag vet att det beror på att ett antal "förmåner" försvunnit, och endast lönen räknas nu.
Så, Calle med flera, ta till er av att det på en arbetsplats finns MÅNGA andra faktorer än en lön enligt kollektivavtal. Kollektivaval kan vara ett fantastiskt redskap (för mig alltid en riktlinje, även om jag haft anställda som haft såväl högre som lägre lön), men även en hämmande faktor i vissa sammanhang.
2. Min andra erfarenhet jag vill dela är ett boktips. En av världens bästa böcker är den förvånansvärt okända "Och världen skälvde" av en kvinna vid namn Ain Rand, skriven sent 1950-tal. Läs den för ett vidgat perspektiv på eget företagande, och om inte annat för den enastående och spännande läsupplevelsen.
Till sist min reflektion:
Hur många av er som skriver inlägg på denna sida har FAKTISKT insyn i den lilla egna företagarens passion och arbetsinsats för att just alla som vill ha ett arbete, verkligen skall kunna få ett arbete. Hur många av er har varit/ är egna företagare med insyn i vad det innebär.
Jag har spelat på bägge planhalvorna och jag upplever en flagrant okunskap om den lilla företagarens villkor och samhällsinsats.
Till sist: Tack till dig läsare, som tagit dig tid att läsa mitt inlägg. Tid är det största du kan ge mig, vilket du just gjort.
Joe
PS Jag är inte feg, men jag har inte tid med eventuella påhopp, represalier eller blockader, så även om risken är försumbar föredrar jag att vara anonym.
SVAR TILL JOE!!!!
”Till Calle och för all del alla andra gladlynta, ilskna och emellanåt självgoda debattörer ang blockad mot bl a Smörkransen.”
Hej!
Blir ganska mycket text här, men ringar in det Du skrivit med citattecken. Jag vet inte om jag är så illsken av mig, eller självgod för den delen. Tror inte att så många har den uppfattningen, men tråkigt att Du tycker det.
”Var någonstans har Helene uttalat sig om att hon "skiter i" avtalsenliga löner. Det är ju ditt ordval. Helene "skiter" inte i avtalsenliga löner, hon önskar helt enkelt inte ingå avtal med ett fackförbund.”
Nej, jag har inte sagt att hon uttalat sig i de termerna att hon ”skiter i” avtalsenliga löner. Det är mitt val av ord och jag citerar henne inte, som du ser och säkert vet. Huruvida om det var rätt ordval eller inte får andra avgöra. Jag väger inte mina ord på guldvåg här på ÖSSK:s blogg. Hoppas du har förståelse för detta. Skulle lika gärna skriva ”struntar i”, nu blev det inte så. Vidare... Ingår man inte ett avtal har man inte avtalsenliga löner. Både du och jag är införstådda att avtal i det här fallet är avtal med ett fackförbund. Man kan ha samma lönenivå, men inte i samband med avtalet (som innebär mer än bara en lönesatts).
”Citat: Nja, vi känner inte för att lärarna skall ha den lön de utbildat sig till. Så vi sänker den med 2000 kr/månaden. Detta är ju ånyo ditt exempel, Calle, och tillika din retorik. Jag kan inte se att Helene uttalat sig om att "sänka löner" någonstans.”
Jag har aldrig påstått att hon sagt det. Som Du ser i texten drar jag en parallell till hur en utveckling (väldigt tillspetsat) skulle kunna se ut.
Hon säger dock att: ”Ett litet företag som mitt har inte råd att betala de löner facket kräver för oerfaren personal.” Oerfaren personal är enligt henne nyutexaminerad personal (se stycket innan i artikeln från NA).
”Citat: Vill Helene inte acceptera samhällets regler kan hon starta ett nytt parti som förespråkar lönedumpning! Har Helene någonstans talat om "lönedumpning"?”
Har inte sagt att hon sagt det. Jag påstår att det blir konsekvensen för arbetstagarna om rätten att organisera sig åsidosätts. Du måste vara medveten om att man i en debatt inte bara kommenterar andra efter vad de direkt säger. Du, jag, alla har vi åsikter om konsekvenser. En moderat skulle säkert hävda att socialdemokratiska skattesatser skapar flykt av kapital från Sverige. Det får de säga och tycka, fast vi aldrig har sagt det!
"Om du, Calle, endast önskar orera med en obildads retorik, så må det väl vara hänt, men en läsare av dina inlägg kan knappast ta dig på fullt allvar om du dels fortsätter använda bristfälligt språk och dels kastar ur dig den ena floskeln efter den andra."
Obildat språk och floskler får stå för dig. Låt mig säga så här: På denna blogg gör jag inga vetenskapliga uppsatser eller långa utlägg. Detta är en del av den politiska debatten. Låt den gärna vara vinklad, kanske lite ohyfsad och medveten politiskt. Jag skulle kunna lägga ut argumenten längre och mer vetenskapligt kopplat till ideologier av olika slag (som jag tex. gör vid debattartiklar i tidningar). Men, det är inte denna bloggs syfte. Här skriver vi, när lusten finns, lite infallsvinklar på aktuella händelser. Ja, vi kanske till och med klappar oss själva lite på ryggen. Detta är ju främst en blogg för oss inom ÖSSK (men givetvis välkomnas andra läsare som du).
”Nu vill jag bidra med två erfarenheter jag personligen har och en reflektion jag vill ge dig/er: 1. Jag har drivit två kaféer och har under min verksamma tid (10år) haft över 150 anställda. Många har varit säsongsanställda, men jag har även haft några fast anställda. Jag har aldrig haft kollektivavtal, men mina anställda har haft klart nöjaktiga villkor (Villkor, inte bara i form av bra löner, utan också i form av utbildning, rekreation och schemafriheter. Var tog de förmånerna vägen i dina/ era inlägg?)."
Jag säger inte att någon utan avtal kan ha mycket bättre lön än de med avtal. Samtidigt får du inom ett avtal gärna sätta mycket högre lön en lägstalönen. Ingen som blir arg. Jag menar dock att åsidosätta avtalen (som alla partier tycker vi ska ha) inte är bra för varken samhället, arbetsgivaren eller lönetagaren i långa loppet. Skrev ett litet inlägg om det i bloggen som en kommentar på att konditorierna nått en lösning på konflikten.
"De första sju åren hade jag alltid lägre lön än mina anställda och jobbade alltid mer. Jag klagar inte, jag älskade mitt jobb, även om jag i efterhand, som egen företagare, får betala priset i form av lägre pension mm. Jag får skylla mig själv, kanske pga bristande egen kompetens, men definitivt i form av val att vara egen, passionerad småföretagare. När jag sålde mina verksamheter, faktiskt INTE pga fackliga stridsåtgärder ... ;-), utan pga utbrändhetssymtom, så fick jag massor av sympatier från mina anställda. Många slutade med tiden hos de nya ägarna, INTE pga lönekronor hit och dit, utan pga att den viktigaste faktorn på arbetet hade försvunnit för dem. De hade tidigare varit delaktiga i ett sammanhang, i vilket de hade stora möjligheter att utveckla sig själva och påverka sin situation. Till och med ett par nyckelpersoner som stannade kvar pga löner långt över kollektivavtalen har i efterhand slutat på arbetsplatsen. Jag vet att det beror på att ett antal "förmåner" försvunnit, och endast lönen räknas nu. Så, Calle med flera, ta till er av att det på en arbetsplats finns MÅNGA andra faktorer än en lön enligt kollektivavtal. Kollektivaval kan vara ett fantastiskt redskap (för mig alltid en riktlinje, även om jag haft anställda som haft såväl högre som lägre lön), men även en hämmande faktor i vissa sammanhang.”
Jag håller med dig! Lönen är inte allt på ett jobb. Det är jag den första att skriva under på. Vi måste trivas och kännas att vi utvecklas som personer. Arbetskamrater, stämning, arbetsmiljö, klimatet på arbetsplatsen – mycket av detta är säkert för många viktigare än lönen. Men detta motsägs inte av avtal, snarare tvärtom! Men, när det gäller sakfrågan ”lön” så anser jag att avtalsenliga löner gynnar samhället som helhet.
2”. Min andra erfarenhet jag vill dela är ett boktips. En av världens bästa böcker är den förvånansvärt okända "Och världen skälvde" av en kvinna vid namn Ain Rand, skriven sent 1950-tal. Läs den för ett vidgat perspektiv på eget företagande, och om inte annat för den enastående och spännande läsupplevelsen.”
Jo, jag har hört talas om den! Tror till och med att min far har den i sin samling. Är nämligen så att Timbo (en högervriden tankesmedja) har den i sitt rekommenderade utbud. Har inte läst den. Kanske gör det =)
”Till sist min reflektion:
Hur många av er som skriver inlägg på denna sida har FAKTISKT insyn i den lilla egna företagarens passion och arbetsinsats för att just alla som vill ha ett arbete, verkligen skall kunna få ett arbete. Hur många av er har varit/ är egna företagare med insyn i vad det innebär.
Jag har spelat på bägge planhalvorna och jag upplever en flagrant okunskap om den lilla företagarens villkor och samhällsinsats.”
Egentligen är det här jag vill svara ett LÅNGT svar, men har inte tid och ork nu. Det borde man prata om ansikte framför ansikte. Att vi (läs: socialdemokrater?) inte skulle förstå den små och mellanstora företag är en stor myt. Jag har träffat många företagare som är aktiva socialdemokrater. Det är inget konstigt. I grunden handlar det om att de i socialdemokratin ser en samhällsbild där kunskap, innovationstänkandet och köpkraft är centralt. Önskar jag fick berätta mer om det!
Och jo, vi är många som har kontakt med egen företagsamhet. Jag har mellanstora företagare i släkten och har arbetat på ett av dessa företag. Export och företagsfrågor är två av mina starka intresseområden.
”Till sist: Tack till dig läsare, som tagit dig tid att läsa mitt inlägg. Tid är det största du kan ge mig, vilket du just gjort.”
Tack själv! Alla kommentarer uppskattas =) Ta gärna kontakt med socialdemokraterna om du vill. Vi är många socialliberaler i partiet. En politisk klassning som kanske skulle passa dig??? Får hoppas att du läser svaren – tog ett tag innan jag såg ditt inlägg, tyvärr. Och ursäkta om svenskan är slarvig – är uppe i ett examensarbete och har skrivit detta i all hast.
Hälsningar
Calle
Hej Calle!
Tack ör ditt svar.
Ang lärarexemplel kan jag hålla med dig om att att du uttrycker dig mer allmänt, men ang lönedumpning nämner du faktikst Helenes namn.
(Citat: "Vill Helene inte acceptera samhällets regler kan hon starta ett nytt parti som förespråkar lönedumpning!")
Vad menar du med samhällets regler? Är samhällets regler att ha avtal med facket? Och om man inte har ett dylikt avtal så uppmanar du henne att starta ett parti för lönedumpning?
Visst kan det tyckas vara lite kul retorik, men jag tycker personligen att det mer liknar ett insinuativt, personligt påhopp. Men nog om det.
"Till Calle och för all del alla andra gladlynta, ilskna och emellanåt självgoda debattörer ang blockad mot bl a Smörkransen."
Min syftning var en smula oklar. "...för all del..." osv syftade på vissa andra skribenter. "fackpamp" låter t ex ilsken, "anonym" 5/2, 9.40 låter självgod och faktiskt kanske lite skadeglad ... helt enligt min egen ytterst subjektiva åsikt ;-).
Jag har två reflektioner angående följande citat: "Jag menar dock att åsidosätta avtalen (som alla partier tycker vi ska ha) inte är bra för varken samhället, arbetsgivaren eller lönetagaren i långa loppet. Skrev ett litet inlägg om det i bloggen som en kommentar på att konditorierna nått en lösning på konflikten."
1. Är avtalen verkligen så bra utformade att de fungerar i ALLA situationer för ALLA parter? Kan du, i all ödmjukhet såsom aktiv och -som jag upplever det- medveten socialdemokrat, tillstå att det skulle kunna finnas arbetsplatser på vilka det skulle fungera lika bra eller tom bättre utan kollektivavtal?
(Jag som i flera frågor troligtvis står till höger om dig, kan villigt tillstå att kollektivavtalen i många fall är effektiva och väl fungerande.)
2. Angående att konditorierna nått en lösning på konflikten beror ju inte på att Helene önskade avtalet, utan att hon tecknade avtalet pga de ytterst oangenäma valen: böj dig och skriv på därför att vi, facket, kräver det eller acceptera din plågsamma och långsamt utdragna död.
Jag kanske tar i lite, men det har ju hänt både den ena och den andra entrepenören, att om de inte skriver på så kommer de att utsättas för blockad tills de kapitulerar.
Min andra reflektion är alltså: skall kollektivavtalen drivas så hårt, att man hellre än att i vissa fall se alternativa lösningar som skulle kunna fungera, driver skickliga och värdefulla företagare bort från sin verksamhet? Är det verkligen vad man kan kalla ett bra avtal?
Jag tror personligen inte att det finns en konflikt mellan ett riktigt välmående företag och riktigt välmående anställda. Mår de anställda dåligt så blir det på sikt en negativ spiral för företaget.
Varför inte arbeta på en filosofi om FRIVILLIGT samarbete, istället för tvång.
Om ett företag i en speciell situation inte har råd att betala lön enligt avtal, vilket är då att föredra: att en person står utanför arbetsmarknaden och ett företag tvingas avstå möjlighet att växa ELLER att en person, visserligen med temporärt lägre lön, får en anställning i ett företag som därmed kan växa och kanske generera fler jobb?
Läs boken! Den är faktiskt mycket bra!
Joe
Skicka en kommentar