onsdag 28 november 2007

Tack för besöket!


ÖSSK vill tacka förbundsordförande Kajsa Borgnäs och förbundssekreterare Daniel Gullstrand för ett trevligt besök. Under hela kvällen var ordet fritt och vi fick bland annat en presentation av det pågående arbetet och vilka utmaningar som står framför oss.


Nu är vi ännu lite mer taggade att kämpa emot högerregeringens orättvisor!

onsdag 21 november 2007

Förbundsordförande på besök


tisdag den 27 november kl 17:00-20:30 kommer S-studenters förbundsordförande Kajsa Borgnäs och förbundssekreterare Daniel Gullstrand på besök!

De kommer att snacka lite om förbundets verksamhet och så diskuterar vi lite och lär känna varandra. Vi kommer att hålla till på Arbetarekommunens expedition längst ner på Stortorget.

Välkommen!

SVT i topp


Att moderaterna inte ligger i fas med svenska befolkningen är ingen hemlighet. Man tycks konsekvent ha att förakt mot det gemensamma. Solidariteten vill man dumpa i papperskorgen och ersätta med vinstjagande intressen. Pengar och privatisering går före samhällsnyttan. Men moderaterna har ett problem. Svenska befolkningen accepterar inte deras politik. Vare sig det handlar om privatisering av sjukhus, skolor, våra gemensamma företag eller att skrota public service så inser väljaren att det finns ett intresse bortom aktiebolagens vinstintressen – det gemensamma intresset!

Moderaterna, med sitt ungdomsparti i spetsen, har under en lång tid haft på agendan att urholka SVT, SR och UR. Att detta skulle få demokratiska konsekvenser är solklart. Men även i denna fråga är man tvungen att sakta backa. Man har inget demokratiskt stöd i frågan.
Idag presenterade Medieakademin sin förtroendebarometer för 2007. SVT har högst förtroende av de svenska tv-bolagen, och för sjätte året i rad ökar förtroendet för SVT. Så många som 76 % har mycket/ganska stort förtroende för hur SVT sköter sitt arbete. Det är en ökning för sjätte året i rad. Motsvarande siffra för TV4, som har näst högst förtroende av tv-kanalerna, är 52%, en minskning jämfört med 2006.


Örebro Socialdemokratiska Studentklubb (ÖSSK) kommer alltid att försvara det fria ordet och public services viktiga uppdrag för demokratin.

Irakkriget på analys-bänken


I veckans avsnitt av SVT:s kulturprogram Kobra får vi en inblick i irak-krigets totala misslyckande ur ett kulturellt perspektiv. Man kan inte annat än förundras över den kulturella kontrasts som uppstår när amerikanarnas ”green zone” tonar upp likt en oas – med dess hamburgerkedjor, discon och pooler – i det av bombdåd sargade Bagdad.

Detta är första avsnittet av två där vi bland annat träffar frispråkiga författare och filmstjärnor från den krigförande supermakten USA. Varför har kriget blivit ett så fatalt misslyckande och vad törstar kulturvärlden i Irak efter just nu, är frågan man ställer sig.

Se första avsnittet här!

lördag 17 november 2007

Ta från de fattiga och ge till de rika…


…ja, att så är fallet har inte undgått någon.

Men, nu var det ju inte det som man gick till val på. Moderaterna var ju det nya arbetarpartiet. Så, vad hände med jobbskapandet?

- Torsdagens siffror från Statistiska Centralbyrån talar sitt tydliga språk. Under vårt sista år i regeringsställning ökade antalet sysselsatta med nästan dubbelt så många som det gjort under den borgerliga regeringens första år vid makten. Trots att vi inte behövde skära ner i a-kassan eller försämra i trygghetssystem ökade sysselsättningen med 153 000 från oktober 2005 till oktober 2006 jämfört med 81 000 under oktober 2006 till oktober 2007, säger Pär Nuder (s), ekonomisk talesman för Socialdemokraterna.

- Det är inte försämringar för arbetslösa eller sjuka som skapar jobb – utan investeringar i utbildning och framtidsbranscher.

Bakgrund:

AKU är SCB:s officiella arbetsmarknadsstatistik. Mellan oktober 2005 och oktober 2006 ökade sysselsättningen med 153 000 personer. Mellan oktober 2005 och oktober 2006 ökade sysselsättningen med 81 000 personer. Uppgifterna är jämförbara bak i tiden, då SCB:s omläggning går tillbaks t.o.m. 2005. Även i åldersspannet 16-64 år ökade antalet sysselsatta kraftigare under socialdemokraternas sista år än under den nya regeringens första år vid makten. OBS! Regeringen räknar med nystartsjobb som reguljära jobb, dvs nystartsjobben inbegrips i de 81 000 nya jobben som tillkommit 2006 - 2007.


torsdag 15 november 2007

Kristdemokraterna, Tro och Abort


Kristdemokraterna är ett kluvet parti, och abortfrågan är inget undantag. Ledningen och den för partiet viktiga kärntruppen (ofta fundament inom frikyrkorörelsen) står på varsin sida om stupet. Nu tycks det som om ledningen vill tvätta bort sin stämpel som abortmotståndare. Man vill bli mer ”vanlig” och detta kan paradoxalt nog - till vår glädje – straffa sig i längden.

Man kan i kapitlet som behandlar social trygghet i 1979 års partiprogram från Kristdemokraterna läsa att det sociala ansvaret ska bygga på kristna principer och samhället ska aktivt främja den kristet-sociala verksamheten. Abortfrågan kopplas samman med den så viktiga familjepolitiken och man konstaterar att en aktiv familjepolitik som främjar familjebildningen och familjelivet är nödvändig. Det framgår att mödrar, som har ett stort ansvar i familjen och bör ha mer tid med familjen och hemmet, skall ges praktiskt samhällsstöd. Den kristet ortodoxa synen på vad man ser som rätten till liv anses som en av de grundläggande principerna. Det tillsammans det centrala i att bygga en familj är grundstenarna för den abortkritik som förs fram. Givetvis grundar sig dessa åsikter i den tolkning man gör av kristna tron i klassisk konservativ anda. Man skriver att ekonomiska och sociala missförhållanden skall inte vara någon anledning till abort. Man menar vidare att en väl utbyggd familjerådgivning som skall arbeta i abortförebyggande syfte är nödvändig. En ännu klarare hållning i abortfrågan framkommer i kapitlet som behandlar rättstrygghet och kriminalvård. Där kan man läsa: “Principen om människolivets okränkbarhet måste komma till uttryck i lagstiftningen rörande abort, dödshjälp /.../". Här konstaterar man att någon form av lagstiftning mot abort är nödvändigt.

Men sedan hände något. Den allmänna opinionen blev för stark till de mer konservativa krafternas förtret.

I det nyare partiprogrammet från år 2001 har det, i det äldre partiprogrammet så viktiga ideologiska principerna, utbytts mot ett mer pragmatisk ideal. Man möts här av vad som kan tokas som en “moment tjugutvå” mellan det som borde vara idépolitiskt ideal enligt den kristna tron, som man ser sig allierad med, och det som publiceras i partiprogrammet. I det nyare partiprogrammet konstaterar man att; “Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för övriga mänskliga rättigheter". Man kan fortsatt läsa att det är varje värdeförankrad demokratis ansvar att värna livet allt ifrån dess tillblivelse. En abortsituation är därför en konflikt mellan rätten till liv och de blivande föräldrarnas situation i de fall man inte tycker sig ha möjlighet att förfölja graviditeten. Man konstaterar att det är omöjligt för staten och lagstiftningen att ställa sig neutrala till det etiska dilemma som abort innebär. En abort innebär att ett liv släcks.

Men, likt en dubbelmoralens absurditet, så påpekar man att lösningen på detta dilemma emellertid inte är förbud. Erfarenheten visar, vilket forskning har konstaterat, att där aborter inte är tillåtna utförs den ändå och det inte är rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetens första fas fattar det avgörande beslutet om eventuell abort.

Detta är tillsynes goda slutsatser man tagit, men innebär stora problem för Kristdemokraternas trovärdighet.

I det nya partiprogrammet konstateras, som vi redan konstaterat, att vad man ser som rätten till liv är den grundläggande principen i samhället. Abort anser man därför är fel. Men samtidigt är man inte beredd att sjösätta dessa politiska ideal i verkligheten. Till skillnad från 1979 har man således inte längre kvar krav på lagstiftning. Man konstaterar att man har en åsikt och vilja, men inte modet att framföra dessa.

Här kan det tydas en krock mellan ideologin och strategiska anpassning. Vad man i principprogrammet ser som människans rätt till sin egna kropp tillmäts större vikt än människovärdet i den slutliga pläderingen. Detta till trots att man tidigt konstaterar att ideologiskt och är människovärdet det största som finns!

Att det skett en förändring när det gäller Kristdemokraternas relation till det kristna budskapet som grundläggande idéfundament när det gäller abortfrågan tycks uppenbart. I alla fall om man undersöker partiprogrammen. Men utöver den officiella och ofta tillrättalagda presentationen som görs i partiprogrammen så finns det en mer dynamisk debatt inom partiet om den ideologiska anpassning som skett mot det sekulariserade samhället. I bland annat Svenska Dagbladet har det under en längre tid förekommit en rad debattartiklar som debatterar huruvida den anpassning som skett varit bra eller ej - eller ännu viktigare, om det som kristdemokratiskt parti är ideologiskt och moraliskt riktig att göra denna anpassning.

Kristdemokraterna också fått kompromissa bort många frågor när de väl kom in i riksdagen. Dessa kompromisser är idag, när man åter igen sitter i regeringsställning, av högre grad. Innan man i början av 1990-talet fick en snabb opinionssvängning och i valet till riksdagen 1991 fick 7,1 % av rösterna och 26 mandat kunde man bygga sina idéer nästan helt på teori. Nu kom praktiken - med kompromisser, ansvarstagande och en sekulariseringskraft som, trots att man som parti vuxit, hade folklig majoritet. Denna språngbräda, att man kommit in i riksdagen och var på väg att bli ett etablerat parti, tycks har framtvingat en förändring. Denna förändring som skett mot en mer allmän liberal hållning och har under en längre tid fått kritik från de egna leden.

Kristdemokraterna håller på att tappa sin identitet – inget vi inom ÖSSK gråter över. I och med förändringen och kompromisserna håller man på att försvinna som profilerande pari. De tidigare (kontroversiella?) åsikterna om abort var viktigare än vad man tror. Kring dessa åsikter slöt man nämligen en, om inte allt för stor, väljargrupp. Denna väljargrupp känner sig nu sviken och funderar på anledningen till varför man ska rösta på Kristdemokraterna. Och kanske är dagens dåliga opinionssiffror ett resultat av denna utveckling?

Den medvetna strävan och tendensen med sekularisera partiprogrammet tycks vara att “bredda” partiet. Man kan fråga sig om inte kristdemokraternas troliga försök till anpassning av sin tidigt traditionellt kristna politik till en mer “anpassad” ideologi medför ytterligare ett problem. Vad skulle en anpassning för ett kristdemokratiskt parti, som säger sig vila på en kristen värdegrund, mot de andra borgerliga partierna innebära? Den kristna profilen är ju själva existensberättigandet - själva affärsidén! Att tona ner partiets kristna idébakgrund innebär att man blir ett parti bland alla de andra borgerliga partierna. För samtidigt som den traditionellt kristna idépolitiken är kristdemokraternas akilleshäl så är den kanske också deras behållning. Även om den traditionella idépolitiken inte samlar en större skala tycks den genom historien varit nog för att ge riksdagsplatser. Men om profileringen försvinner i ett försök till anpassning kommer partiet nog göra så med. Ett kristdemokratiskt parti utan kristdemokratiska profileringsfrågor har en begränsad - eller ickeexisterande - roll att fylla.

Men samtidigt är Sverige, som vi har konstaterat, ett av världens mest sekulariserade länder och kristdemokraterna vill fånga väljare. Frågan är då hur långt man kan gå i sin anpassning? Vart ligger gränsen? Tynar man bort om det blir ett av alla de andra borgerliga partierna?


Min tro och förhoppning är att Kristdemokraterna snart bara existerar i minnet.

Calle Cedergren, ÖSSK


måndag 12 november 2007

En (s)kola i nödvändig förändring

Socialdemokraternas skolpolitik pågår just nu en nödvändig förändring. Lärare, föräldrar och elever vill se en förändring och socialdemokraterna måste leva upp till denna förändring. Det är vi skylda våra väljare. Vi måste lära oss av misstagen och klargöra det självklara – att vi har den bästa skolpolitiken. En skolpolitik där eleven inte bara är ett betyg, utan en del av det demokratiska systemet.

Men förändring innebär inte att vi säljer ut vår grundsyn på skolan, lika lite som vi är rädda att ställa krav och ta tag i faktiska problem. Det handlar om tydliga mål, systematisk uppföljning och höga förväntningar. Om ömsesidig respekt för att skapa arbetsro och trygghet, och inte minst om ett tydligt och professionellt ledarskap både i skolan och i klassrummet. Vår politik bygger på en benhård övertygelse om att alla vill och kan lära.

Detta går att genomföra utan att göra skolan kall och klassindelad!

Svensk skola har mycket att vara stolt över, men har också problem. Det är lätt att man hamnar i ointressanta debatter om till exempel betyg och lärares rätt att beslagta mobiltelefoner. Det är som om vi vore emot ordning och reda, mot kunskap och som att det stora är när man får betyg. Detta gjorde att vi i senaste valrörelsen och visa en skolpolitik som inte gav någon trovärdighet.

Det var ett misstag som vi aldrig ska göra om.

Rådslagets godkännande till både tidigare betyg och fler nationella prov är bara den del socialdemokraternas förnyade skolpolitik. Vi förtydligar nu för väljarna att betyg inte är allt - den väsentliga förändringen ligger på andra områden.

Vi socialdemokrater är emot att Björklund stämplar småbarn genom att redan i första klass vilja ha skriftliga omdömen och att han "stänger dörren" för vidare studier för de som misslyckas i gymnasiet.

Läs mer om socialdemokraternas skolpolitik
här.

Calle Cedergren (ÖSSK)



söndag 11 november 2007

Jävla Sverige!

Socialdemokraterna har under hela sin tid i opposition ställt en relevant frågeställning som vi än inte fått svar på.

Hur blir det mer jobb av att straffa arbetslösa? Frågan är än mer relevant i tider av högkonjunktur. Den socialdemokratiska regeringens presstalesman 2010 kommer med stor sannolikhet (om kongressen tillåter) att heta Johan Glans – det råder det väl ingen tvekan om?

I klippet nedan kommenterar han lugnt och sansat vad han tycker om borgarnas försämringar. Vi inom ÖSSK kan inte annat än hålla med. Som om att det inte räcker med vinterkylan, nu har vi en borgerlig regering också!

onsdag 7 november 2007

Beställ sosseprylar!


Har Du ett omåttligt stort behov av att visa att Du är sosse? Lugn bara lugn. I sossebutiken kan Du beställa prylarna som gör Dig till en vandrande reklampelare.

Vad hände med utanförskapen, Reinfeldt?


I den borgerliga valpropagandan användes konsekvent siffror mellan en miljon och en och en halv miljon för att precisera det antal svenskar som lever i någon form av utanförskap. Tydligen ingick också jag som student i denna utanförskap.

För att komma upp i siffror på bortemot en och en halv miljon - förutom öppet arbetslösa och arbetslösa i åtgärder - räkna man också in alla som är sjuka, förtidspensionerade, studerar, är föräldralediga, tjänstlediga, hemarbetande och sitter i fängelse.

Hur kan att vara med sina barn vara utanförskap? Hur kan att studera för framtidens behov vara utanförskap?

Nej, så är inte fallet.

Vi är alla medvetna om att i ett socialdemokratiskt samhälle är arbetet grunden. Men det tar inte stopp där. Ett samhälle är inte bra bara för att alla arbetar. Det är inte så man mäter välfärd. Det är inte så man mäter framgång.

Att vara ledig är i många fall ett sundhetstecken för en modern ekonomi. I en sund ekonomi har man råd med att många har möjlighet att ta föräldraledigt eller tjänstledigt, att studera, att vara sjukskrivna när de är sjuka.

Inte ens i en socialdemokratisk vision om full sysselsättning kan man helt tänka bort arbetslösheten, d v s den som beror på en naturlig strukturomvandling. En viss arbetslöshet är enligt nationalekonomerna positiv. Vi går mellan olika jobb – söker oss dit vi trivs och gör mest nytta.

Däremot måste långtidsarbetslösheten utraderas. Den är belastande och förstörande. Sedan högerpartierna tog makten så har långtidsarbetslösheten stigit! Den goda och utvecklande arbetslösheten har minskat, medan den onda har stigit. Utanförskapet har igenom högerns politik en reell!

Reinfeldts recept mot utanförskap smakar illa. Rikare blir allt rikare och förmögenhetsklyftorna vidgas. Är det verkligen så vi bryter den så kallade utanförskapen?

Calle Cedergren, ÖSSK

Moderaternas historia

Historia är kul, lärorikt och intressant. Så även moderaternas historia.

Laga nu till något gott, luta dig tillbaka, samla släktingarna och sug åt dig av denna dokumentär som handlar om just moderaternas historia.

Mycket nöje!

tisdag 6 november 2007

Carl Bildt har svårt med alla lögner


Ja, nu för tiden är det så mycket skandaler inom moderaterna och att man glömmer de gamla skandalerna. Kommer Ni ihåg vår utrikesminister Carl Bildt?

Större delen av tiden på sin ministerpost har Bildts fått utstå omfattande kritik angående sitt sätt att sära på hans privata affärsintressen, intressen i Ryssland och Sudan via aktier och optioner i företagen Lundin Petrolium och Vostok Nafta, med sin ministerpost.

Till slut blev så mycket lögner att hålla reda på att hjärnan för ett ögonblick sa ifrån.

Reinfeldt ställs till svars


Moderaterna är ett parti i kris. Väljarna känner sig lurade. Ministrar avgår snabbare än vi hinner blinka. Politiken de driver är nedlåtande - utan visioner, utan hopp, utan tro på människan. Den moderata politiken präglas av misstanke mot svenska folket. Moderata högerpolitiken präglas av att den starke får mer och den svaga mindre. Allt detta medan man själv skor sig och utnyttjar svart arbetskraft.

Bilden av de "nya" moderaterna visade sig (föga förvånande) vara uppbyggt av lögner och moraliskt förfall. Vad man glömde bort var att efter valet kommer en regeringstid. Det som stod på pappret skulle upp i ljuset. Det visade sig att man inte bara hade paketerat hela politiken i lögner - men saknade också en ledare.
Alla skandaler är ett bevis på att politik och ledarskap handlar om genuint menande - inte floskler och stora oskyldiga hundögon. Det glömde Reinfeldt bort. Priset får han nu betala.

Mona Sahlin skriver i ett pressmeddelande:

"Fredrik Reinfeldts hantering av krisen om krishanteringen inger inte förtroende. Statsministern har hittills inte imponerat. Detta duger inte!" /.../ Som statsminister måste han ta oklarheterna om sin statssekreterares ansvar och beteende på allvar, bringa klarhet i jouransvaret den beryktade kvällen och ta tydliga initiativ för att återskapa det tappade förtroendet. Det är viktigt för hela statsförvaltningens anseende."