Al Gore tilldelas Nobels fredspris 2007. Han har öppnat för en djupare diskussion om klimatkrisens samband med ökade spänningar i världen som på sikt inte bara utplånar livsmiljön, utan också riskerar leda till våld och konflikter. Att han gjort så att miljöproblematiken kommer upp på agendan Nordamerika är en viktig bidrag i sig. Naturkatastrofer, ökenspridning och stigande havsnivåer skapar nationella oroligheter som snabbt får globala konsekvenser. Vi ser hur förbränningen av fossila bränslen - som står för 90 % av jordens energiförsörjning - och inte minst beroendet av olja och gas skapar säkerhetspolitiska kriser och upptrappat våld.
Detta är ännu ett bevis på att politik måste vara långsiktig. Snabba vinster är varken något miljön eller ekonomin tjänar på.
Den ökande koncentrationen av exportländer medför politiska risker och belastningar på sjöfartsleder och distribution. Lösningen heter energiomställning, satsningar på förnybart och energieffektivisering - det har Al Gore och IPCC fått allt fler att inse vilket gör honom till en värdig pristagare.
Detta är ett steg i rätt riktning – men mer pengar måste satsas på ny teknisk utveckling, något som socialdemokraterna tagit vara på i sin skuggbudget!







