Därmed är denna blogg inte längre aktuell.
Välkommen till nya bloggen!
- frihet med gemenskap för alla, inte frihet utan gemenskap för några -
Två konditorier i Örebro vägrar skaffa kollektivavtal. Det ena konditoriet ägs av Helene Andersson. Helene Andersson accepterar inte den ordning som allmänt gäller på svensk arbetsmarknad med kollektivavtal.
- Då vill jag ha full bestämmanderätt över mitt företag. Jag vill själv ha rätten att förhandla med mina anställda /…/, säger hon till Nerikes Allehanda.
Den lägsta avtalslönen för en nyutexaminerad bagare är 102,48 kronor i timmen, eller 17 832 kronor i månaden.
- Nyutexaminerade från bagarskolan kan faktiskt inte tillräckligt mycket. De måste läras upp av erfarna bagare. Under tiden bör de ha en lägre lön som gradvis höjs vartefter de lär sig yrket, fortsätter hon.
Först vill jag bara klargöra att facket gör rätt! Varför skall hon få skita i avtalsenliga löner och inte vi andra? Hur skulle det se ut om skolorna sa att: ”Nja, vi känner inte för att lärarna skall ha den lön de utbildat sig till. Så vi sänker den med 2000 kr/månaden”.
Redan som det är nu har man en stegvis ökning av lönen, precis som hon efterfrågar. Den som jobbat längre tjänar mer. Det hon gör är att sätta marknaden ur spel. Hon vill skita i reglerna och sätta lägre lön än sina konkurrenter. De andra konditorierna borde vara, och är säkert, fly förbannade. Detta är lönedumpning och skadar samhällesutvecklingen. Vi vill ha skäliga löner för alla i samhället och inte konkurrera med låga löner.
Vi har ett system i Sverige som ALLA partier står bakom. I Sverige gäller kollektivavtal – något som vi alla tjänar på. Vi får en sund, rättvis och stabil löneutveckling. Vill Helene inte acceptera samhällets regler kan hon starta ett nytt parti som förespråkar lönedumpning!
Läs mer: http://www.na.se/artikel.asp?intId=1285110
Calle, ÖSSK
På lördag 15 december firar partidistriktet 100 år. Detta gör vi med blandannat spännande seminarier och tal av partiordförande Mona Sahlin. Om du inte redan har anmält dig så finns det fortfarande några platser kvar. Anmäldig omgående, dock senast torsdag 13 december kl 13.00 till kerstin.israelsson@orebrolan.sap.se
Meddela vilket seminarium som du vill delta i. Platsen är City Konferenscenter, Klostergatan 23 i Örebro.
Program
13.00 Inledning och parentation
Tal av Irén Lejegren
Tal av partiordförande Mona Sahlin
14.15 Seminarier
15.15 Fika
15.45 Fortsättning på seminarier
16.45 Middag (Är i stort sett redan fullbokad)
ÖSSK vill tacka förbundsordförande Kajsa Borgnäs och förbundssekreterare Daniel Gullstrand för ett trevligt besök. Under hela kvällen var ordet fritt och vi fick bland annat en presentation av det pågående arbetet och vilka utmaningar som står framför oss.
Nu är vi ännu lite mer taggade att kämpa emot högerregeringens orättvisor!
Kristdemokraterna är ett kluvet parti, och abortfrågan är inget undantag. Ledningen och den för partiet viktiga kärntruppen (ofta fundament inom frikyrkorörelsen) står på varsin sida om stupet. Nu tycks det som om ledningen vill tvätta bort sin stämpel som abortmotståndare. Man vill bli mer ”vanlig” och detta kan paradoxalt nog - till vår glädje – straffa sig i längden.
Man kan i kapitlet som behandlar social trygghet i 1979 års partiprogram från Kristdemokraterna läsa att det sociala ansvaret ska bygga på kristna principer och samhället ska aktivt främja den kristet-sociala verksamheten. Abortfrågan kopplas samman med den så viktiga familjepolitiken och man konstaterar att en aktiv familjepolitik som främjar familjebildningen och familjelivet är nödvändig. Det framgår att mödrar, som har ett stort ansvar i familjen och bör ha mer tid med familjen och hemmet, skall ges praktiskt samhällsstöd. Den kristet ortodoxa synen på vad man ser som rätten till liv anses som en av de grundläggande principerna. Det tillsammans det centrala i att bygga en familj är grundstenarna för den abortkritik som förs fram. Givetvis grundar sig dessa åsikter i den tolkning man gör av kristna tron i klassisk konservativ anda. Man skriver att ekonomiska och sociala missförhållanden skall inte vara någon anledning till abort. Man menar vidare att en väl utbyggd familjerådgivning som skall arbeta i abortförebyggande syfte är nödvändig. En ännu klarare hållning i abortfrågan framkommer i kapitlet som behandlar rättstrygghet och kriminalvård. Där kan man läsa: “Principen om människolivets okränkbarhet måste komma till uttryck i lagstiftningen rörande abort, dödshjälp /.../". Här konstaterar man att någon form av lagstiftning mot abort är nödvändigt.
Men sedan hände något. Den allmänna opinionen blev för stark till de mer konservativa krafternas förtret.
I det nyare partiprogrammet från år 2001 har det, i det äldre partiprogrammet så viktiga ideologiska principerna, utbytts mot ett mer pragmatisk ideal. Man möts här av vad som kan tokas som en “moment tjugutvå” mellan det som borde vara idépolitiskt ideal enligt den kristna tron, som man ser sig allierad med, och det som publiceras i partiprogrammet. I det nyare partiprogrammet konstaterar man att; “Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för övriga mänskliga rättigheter". Man kan fortsatt läsa att det är varje värdeförankrad demokratis ansvar att värna livet allt ifrån dess tillblivelse. En abortsituation är därför en konflikt mellan rätten till liv och de blivande föräldrarnas situation i de fall man inte tycker sig ha möjlighet att förfölja graviditeten. Man konstaterar att det är omöjligt för staten och lagstiftningen att ställa sig neutrala till det etiska dilemma som abort innebär. En abort innebär att ett liv släcks.
Men, likt en dubbelmoralens absurditet, så påpekar man att lösningen på detta dilemma emellertid inte är förbud. Erfarenheten visar, vilket forskning har konstaterat, att där aborter inte är tillåtna utförs den ändå och det inte är rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetens första fas fattar det avgörande beslutet om eventuell abort.
Detta är tillsynes goda slutsatser man tagit, men innebär stora problem för Kristdemokraternas trovärdighet.
I det nya partiprogrammet konstateras, som vi redan konstaterat, att vad man ser som rätten till liv är den grundläggande principen i samhället. Abort anser man därför är fel. Men samtidigt är man inte beredd att sjösätta dessa politiska ideal i verkligheten. Till skillnad från 1979 har man således inte längre kvar krav på lagstiftning. Man konstaterar att man har en åsikt och vilja, men inte modet att framföra dessa.
Här kan det tydas en krock mellan ideologin och strategiska anpassning. Vad man i principprogrammet ser som människans rätt till sin egna kropp tillmäts större vikt än människovärdet i den slutliga pläderingen. Detta till trots att man tidigt konstaterar att ideologiskt och är människovärdet det största som finns!
Att det skett en förändring när det gäller Kristdemokraternas relation till det kristna budskapet som grundläggande idéfundament när det gäller abortfrågan tycks uppenbart. I alla fall om man undersöker partiprogrammen. Men utöver den officiella och ofta tillrättalagda presentationen som görs i partiprogrammen så finns det en mer dynamisk debatt inom partiet om den ideologiska anpassning som skett mot det sekulariserade samhället. I bland annat Svenska Dagbladet har det under en längre tid förekommit en rad debattartiklar som debatterar huruvida den anpassning som skett varit bra eller ej - eller ännu viktigare, om det som kristdemokratiskt parti är ideologiskt och moraliskt riktig att göra denna anpassning.
Kristdemokraterna också fått kompromissa bort många frågor när de väl kom in i riksdagen. Dessa kompromisser är idag, när man åter igen sitter i regeringsställning, av högre grad. Innan man i början av 1990-talet fick en snabb opinionssvängning och i valet till riksdagen 1991 fick 7,1 % av rösterna och 26 mandat kunde man bygga sina idéer nästan helt på teori. Nu kom praktiken - med kompromisser, ansvarstagande och en sekulariseringskraft som, trots att man som parti vuxit, hade folklig majoritet. Denna språngbräda, att man kommit in i riksdagen och var på väg att bli ett etablerat parti, tycks har framtvingat en förändring. Denna förändring som skett mot en mer allmän liberal hållning och har under en längre tid fått kritik från de egna leden.
Kristdemokraterna håller på att tappa sin identitet – inget vi inom ÖSSK gråter över. I och med förändringen och kompromisserna håller man på att försvinna som profilerande pari. De tidigare (kontroversiella?) åsikterna om abort var viktigare än vad man tror. Kring dessa åsikter slöt man nämligen en, om inte allt för stor, väljargrupp. Denna väljargrupp känner sig nu sviken och funderar på anledningen till varför man ska rösta på Kristdemokraterna. Och kanske är dagens dåliga opinionssiffror ett resultat av denna utveckling?
Den medvetna strävan och tendensen med sekularisera partiprogrammet tycks vara att “bredda” partiet. Man kan fråga sig om inte kristdemokraternas troliga försök till anpassning av sin tidigt traditionellt kristna politik till en mer “anpassad” ideologi medför ytterligare ett problem. Vad skulle en anpassning för ett kristdemokratiskt parti, som säger sig vila på en kristen värdegrund, mot de andra borgerliga partierna innebära? Den kristna profilen är ju själva existensberättigandet - själva affärsidén! Att tona ner partiets kristna idébakgrund innebär att man blir ett parti bland alla de andra borgerliga partierna. För samtidigt som den traditionellt kristna idépolitiken är kristdemokraternas akilleshäl så är den kanske också deras behållning. Även om den traditionella idépolitiken inte samlar en större skala tycks den genom historien varit nog för att ge riksdagsplatser. Men om profileringen försvinner i ett försök till anpassning kommer partiet nog göra så med. Ett kristdemokratiskt parti utan kristdemokratiska profileringsfrågor har en begränsad - eller ickeexisterande - roll att fylla.
Men samtidigt är Sverige, som vi har konstaterat, ett av världens mest sekulariserade länder och kristdemokraterna vill fånga väljare. Frågan är då hur långt man kan gå i sin anpassning? Vart ligger gränsen? Tynar man bort om det blir ett av alla de andra borgerliga partierna?
Min tro och förhoppning är att Kristdemokraterna snart bara existerar i minnet.
Calle Cedergren, ÖSSK
Det är sällan vi i dagens debatt använder oss av ordet ”klass”. Men dagens bostadspolitik är på väg att åter igen bli en klassfråga!
Senast i ordningen att vifta med varningsflaggen är Trä- och Möbelindustriförbundet. Stigande priser på byggmaterial, brist på kompetent arbetskraft, kapacitetsbrist i företagen och att det är svårt att få tag i mark att bygga på.
De flesta kalkylerna visar att det behövs mellan 40.000 och 50.000 nya bostäder de kommande åren. Ur ett internationellt perspektiv bygger vi väldigt lite i Sverige.
Den som tittar på befolkningsutvecklingen de närmaste åren ser att det är stora kullar med 20-24-åringar som snart behöver egna bostäder. Men det är främst dyra småhus och bostadsrätter som kommer att byggas framöver!
- Vi har ett jätteproblem med att klara bostadsförsörjningen för de unga, eftersom de mellan 20 och 24 är 30.000 fler de närmaste åren, säger Ronnie Andersson på TMF till Dagens Nyheter.
Byggandet av hyresrätter är det som först tar stryk och därmed missgynnas de som är på väg in på bostadsmarknaden menar experter på området.
Vi inom ÖSSK delar Hyresgästföreningens och ungdomars oro. Det finns anledning till att vara mycket kritisk till den bostadspolitik, eller brist på bostadspolitik, som högerregeringen driver.
Utvecklingen är katastrofal för unga som vill flytta hemifrån och ta ett jobb. Dessutom är det en katastrof för tillväxten, eftersom företagen får problem att växa när det inte finns bostäder att hyra på orterna.
Det är tragiskt att man tagit bort det som gjorde att hyresrätter kunde vara lika konkurrenskraftiga att bygga som andra boendeformer. Vi har redan för få hyresrätter i Sverige!
Men vad är det då han är så rädd för?
Socialdemokraternas prioriteringar är tydliga: Rättvisa och trygghet, eftersom Sverige vinner på det. Och sedan tre saker till: Utbildning, utbildning och utbildning. Och det leder till vad lilla Kalle Bildt brukar säga: Jobb, jobb och jobb. Framtidens jobb ligger inte i skatterabatten på hushållsnära tjänster. Det är inte med skinande hem och slätklippta gräsmattor som man konkurrerar på den internationella marknaden.
Nej, vi socialdemokrater är inte rädda för Per Nuder. Däremot är vi rädda för vad som händer med de 350 000 människor som står utanför a-kassan, för att de inte har råd att vara med, när lågkonjunkturen kommer.
Som Mona Sahlin sa: "Politik är att välja, och ni valde bort rättvisa och trygghet." Men hur kan en människa ligga så otakt med tiden som André Assarsson? Hans egen förbundsordförande har nog svaret. Men tyvärr ingen lösning.
I DN-debatt skriver han bland annat:
”Genom vår nyliberala trångsynthet har vi tappat kraft som företrädare för unga människor. Jag blir orolig när jag ser hur Moderata ungdomsförbundet har utvecklats på senare år. Vi har blivit alltför snävt nyliberala. MUF har demonstrerat trångsynthet i integrationsfrågan och blundat för invandrarnas problem. Vi har spelat rollen av djävulens advokat vilket har gjort MUF irrelevant. Vår identitet som ideologisk vakthund har berövat oss kraft och genomslag bland ungdomar. MUF har alldeles för få tjejer som medlemmar och det finns en trist och omodern grabbighet i förbundet.”
Nej, André. Du behöver inte vara rädd för Per Nuder. Det du ska vara rädd för är MUF:s cyniska människosyn. Det skrämmer mer än spöken, häxor och troll tillsammans!
I dagarna har Hyresgästföreningen dragit igång sin kanske viktigaste kampanj någonsin.
Inom de närmaste fem åren är det 636 000 unga som vill flytta hemifrån. En stor del av dem kommer att studera och en majoritet av dem önskar bo i en hyreslägenhet. Det ger dem en frihet att välja var man ska arbeta och plugga de första åren i eget boende. Hyreslägenheter måste kombineras med rimliga hyror så att vanligt folk har råd att bo.
De som bestämmer över politiken måste ta sitt ansvar för bostadsfrågorna. Högerpartierna har sakta men säkert påbörjat en renodling av vårt boende. Från att haft en bostadspolitik där flera boendeformer varit viktigt går vi mot en utveckling där privatisering och pengar styr framför samhällsnyttan.
Inga rika föräldrar? Synd. Hur ska då en student ha råd med en dyr bostadsrätt som utflyttad? Vill vi ha en lånekarusell med dyra lån hos privata banker bara för att vi inte får hyra längre? Hur påverkar det vår samhällsekonomi? Och hur påverkar det vår privatekonomi? Ett tryggt och billigt boende är grunden för en säker, utvecklande och stabil arbetskraft. Samhället tjänar på en solidarisk bostadspolitik!
Bostadspolitiken är som sagt oerhört central och viktig. Hotet är här och nu. Aldrig någonsin har vi stått inför en sådan osolidarisk, oekonomisk och osund bostadspolitik.
Tiden är knapp! Dags att agera!
Gå in på http://hallapolitiker.se/ och protestera med ett brev till de borgerliga politikerna.
Vi sossestudenter på Örebro Universitet är som vanligt på gång - aktiva, fokuserade, inspirerande, diskuterande, delegerande (va?)… Jaja, här är i alla fall ett försök till en pedagogisk lista om vad som komma skall för oss sossestudenter i Örebro.
Aktuellt för ÖSSK:
S-studenters förbundssekreterare besöker oss under dagen och schemat ser ut som följer:
kl. 09-13:30 kampanjar vi i Krakafoajén
kl. 14-15 kommer Bjurström förbi och snackar utbildning med alla som vill
kl. 15-16 har vi tid att hitta på något kul med Daniel
Övrigt.
Tisdagen den 23 oktober, Örebro Stadsbibliotek, kl. 18.30. ETC:s chefredaktör Johan Ehrenberg kommer till Örebro Stadsbibliotek och håller en föreläsning under temat "våga vägra vara borgerlig". Gå in på http://www.etc.se/ för mer information eller besök http://www.tankarnastradgard.se/ för hela programmet.
Utländska arbetare tvingas bo på förbjudna industriområden, i husvagnar och på hälsofarliga platser. I majoriteten av landets kommuner vet man inte hur arbetarna bor. Sveriges Radios program Kaliber har gjort en enkät bland 200 av landets miljöinspektörer och den visar på att vi fått ett kategoriserat boende med den utländska arbetskraften. Kategoriserat i den meningen att utländska arbetskraften nästan utan undantag lever under dåliga förhållanden.
- Vi har vridit klockan tillbaka 100 år, säger inspektör Hans Nilsson i Höganäs.
Kartläggningen visar att arbetarna i många fall inkvarteras i farliga boenden, till exempel på ett industriområde, med dåliga utrymningsmöjligheter, och i smutsiga bostäder utan ordentligt kök eller badrum. Undersökningen visar även att hälften av kommunerna sällan eller aldrig inspekterar bostäder för tillfällig arbetskraft. Detta borde ligga i statens, kommunens och fackets intresse! Men framför allt är det arbetsgivarna som måste ta sitt ansvar och inse att även gästarbetare är människor. De ska ha acceptabelt boende, svensk lönesättning med svenska villkor!
Maria Fänge är en av de inspektörer som blev inkopplad av polisen efter att en utländsk arbetare i vintras dog i en husvagn. Hon beskriver en gräslig plats med förfallna husvagnar, skräp, smuts, sopor och avföring.
Låt dessa händelser ge oss en tankeställare. Situationen är någonting som vi måste ta tag i och ägna lite mer uppmärksamhet åt. Minst sagt.